Vill inte,orkar inte
Muren som jag byggt upp under flera månader rasade på bara nån sekund. En bild räckte för att mitt självförsvar skulle vekna och ramla ihop som ett korthus. En bild på en liten nyfödd pojke som visar sig vara patriks systerson.
Jag tar snart livet av mig. Orkar inte mer nu. Har kämpat så för att hålla alla såna tankar borta men till vilken nytta då? Jag vill inte,jag orkar inte.
ingen förstår hur jag känner,hur mycket jag längtar,hur ont det gör.
Jag kunde inte hålla mig från tårar igår kväll,jag grät och grät. Grät över min längtan,grät över mitt hat till Patrik samtidigt som jag kan förstå honom också,grät över hur en sån sak kan göra så ont,trodde inte att nåt skulle slita sönder min själ som det här.
Men jag håller på och gå sönder inifrån,det är bara ett faktum.
Jag tar snart livet av mig. Orkar inte mer nu. Har kämpat så för att hålla alla såna tankar borta men till vilken nytta då? Jag vill inte,jag orkar inte.
ingen förstår hur jag känner,hur mycket jag längtar,hur ont det gör.
Jag kunde inte hålla mig från tårar igår kväll,jag grät och grät. Grät över min längtan,grät över mitt hat till Patrik samtidigt som jag kan förstå honom också,grät över hur en sån sak kan göra så ont,trodde inte att nåt skulle slita sönder min själ som det här.
Men jag håller på och gå sönder inifrån,det är bara ett faktum.
Kommentarer
Postat av: C
andas... det fixar sig... någon dag...
ta en dag i taget ochförsök att tänka på att du inte an förändra något över en natt just nu i alla fall.
Tänk på den dagen du plötsligt vaknar alldele vimmelkantig och konstig och inte kan stå ut med lukten av cigaretter (minns du hur jag var, haha, jag var så jävla nikotinsugen, men sppdde nästan så fort jag närmade mig en cigg:P)Så står du plötsligt där med ett positivt test i handen...
Oroa dig inte, sådant tär bara i kroppen..
Trackback
