Rebecca

Igår kom patrik hem från jobbet och klagade över att ha inte får någon lön. Han tycker det känns meningslöst att jobba när han knappt får pengar för det. Om jag fick mellan 20.000-30.000 kr i månaden skulle jag inte klaga. Och han får det att låta som om det är mitt fel. Vi bråkade iaf igår. Om pengar. Vi har aldrig bråkat om pengar förut men nu helt plötsligt är det hela patriks värld. Vi har klarat oss såhär i snart 2 år. vad är det som har gjort att pengar är det viktigaste nu??

Jag ringde soc idag iaf. Ska på nåt informationsmöte på Tisdag halv 10. Sen ska dom skicka hem papper som jag ska fylla i och skicka tillbaka och sen skickar dom hem en tid om möte. Men det lät ljust. Jag tror att jag åtminstonde får 4.000-4.500 kr. Visst,det är inga pengar egentligen men för mig är det det. Jag kan hjälpa till att betala lite här hemma,jag kan betala min teleräkning och jag kan köpa busskort.

Men varför tror jag då att det här är slutet? Det är för att jag inte orkar leva såhär med patriks antydningar hängandes i luften,jag orkar inte oroa mig för pengar och sen mår patrik inte bra. Och då går det ut över mig. Han får det så mycket bättre utan mig,då får han bara sig själv att tänka på. Och jag behöver inte va orolig att han en dag tröttnar och kastar ut mig för då har jag redan min lägenhet.