I Hate My Reality
lycka men famlar bara runt i mörket....Hur länge ska jag orka? Hur länge
dröjer det innan jag antingen finner lyckan eller går vilse i mörkret?
Jag spelar ett fucking jävla spel...jag försöker verkligen......jag vill ju....men
jag kan inte dölja att jag mår dåligt....jag kan inte dölja att jag allra helst av
allt vill ta livet av mig....
Ingenting betyder nåt längre.....ingenting betyder nåt så länge jag inte är
lycklig....
Jag leker att jag är lycklig, jag leker att jag inte bryr mig, jag leker
för att ingen ska förstå hur jag mår....
Det gör fortfarande ont....jag vill ha det hon har....jag vill känna
det hon känner....men han förstår inte....han vill inte förstå.....
Han är den enda som kan
göra mig lycklig och han vägrar...
Kanske vore jag "lyckligare" utan honom....men jag vågar inte
ta det steget...han tror ändå inte på mig...jag vill vara starkare...
jag vill våga....men tänk om jag ångrar mig sen? Tänk om
jag inte alls blir "lyckligare"....
Jag orkar verkligen inte mer.....jag försöker att inte tänka på det men
det går inte en enda dag utan att dom tankarna kommer....
Ingen fattar hur jag mår....det person som verkligen borde fatta skiter
i vilket....
Jag Hatar Verkligen Dig Nu
Hata är ett väldigt starkt ord.
om detta inlägg har med dina barntankar att gör så bör du fundera lite, HAN VILL INTE nu! Skulle det då kännas rätt om han bara för din skull, för att du ska vara lycklig går med på det? tänk efter nu o se det ur hans perspektiv han lär väl må dåligt om du blir gravid utan att han är med på det till 100%, ska han behöva må dåligt för att du vill ha barn och för att du känner att du är redo? han måste också vara redo ni måste vara 2, han försöker inte vara elak eller göra dig olycklig. Låt det komma från hans hjärta istället för ditt tvång... som sagt det kanske inte har med din önskan om att bli gravid att göra. vill du verkligen bli gravid utan att han är med till 110%? menar inget illa...
och sen förstar jag att det nu känns värre när en av dina närmaste är med barn... det påminner och man vill vara gald för den andra, men det ör kanptt som man kan det heller...
