Rebecca

Snackade me M på msn igår...det tog emot men jag försökte och det gick bra
i början....men sen missuppfattade hon mig och då sket sig allt....fattar inte
varför hon hela tiden antar att jag vill att det ska ta slut mellan dom :s det är
det sista jag vill...M förtjänar verkligen det här och är det konstigt om jag undrar
vad dom har bestämt att göra me allt OM det skulle ta slut....jag är en riktig
pessimisst och det gäller mig och Patrik också....jag tänker aldrig OM det tar
slut mellan oss, jag tänker bara NÄR det tar slut....jag vet att ingenting varar
för evigt.....så varför ska man då gå runt och inbilla sig att den här killen kommer
jag dö tillsammans me när vi blir gamla.....det kommer aldrig hända....

Men jag försökte iaf....jag gjorde mitt bästa.....för en stund kändes det bra....

Fast M kommer aldrig lita på mig.....hon har aldrig gjort och kommer
aldrig göra....Får se om vi nångång blir vänner igen....skulle va skönt
att ha henne vid min sida.....framför allt när jag blir gravid....men jag
begär inte att hon ska finnas vid min sida och stötta mig när jag svek
henne i samma sits.....till och med jag fattar att det inte är så lätt....
Önskar bara att allt va annorlunda....att hon och jag kunde gå genom
livet tillsammans och uppleva alla livets mirakel tillsammans....men
som sagt, inget varar för evigt även om jag trodde att vår vänskap skulle
det.....

Hon frågade om jag ville veta könet på barnet och det ville jag....blev
förvånad över det själv....men jag försöker göra mitt bästa att finnas där
för henne....Jag är nyfiken på det lilla livet även om det är jobbigt....M
har alltid fått det jag ville ha från början....ja, jag är avundsjuk men så är
livet....kanske måste acceptera att andra helt enkelt har tur....kanske
måste glömma min längtan, mina tårar och glädjas med M istället.....

Är det för sent för det nu?