Rebecca

Kalla mig besatt? Det är kanske det jag är. Besatt av tanken att få ett barn. Är det verkligen så fel?
Min största rädsla i livet är att inte kunna bli gravid. Jag har bara haft oskyddat sex men jag har aldrig blivit med barn. Är inte det konstigt? Jag är så rädd för att aldrig få uppleva lyckan med att hålla mitt nyfödda barn.

Jag skulle bli så glad om jag bara visste att jag kunde bli gravid. Men allt jag tänker på är att jag inte kan och då längtar jag ännu mer efter barn. Det är en stor ond cirkel. Om jag ändå bara visste. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag har varit inne på massa såna här sidor idag som tar upp graviditeten och hur man märker att man är gravid och så. Jag har 4 av 6 symptom när man märker att man är gravid. Men ändå vet jag att jag inte är gravid. Jag har inte gjort nåt gravtest och jag har inte varit på ungdomsmottagningen men jag bara känner att jag inte är med barn. Och det dödar mig.

Jag vill ha barn....då är min lycka gjord.

Och konstigt nog så har jag alltid sett mig själv uppfostra barnet själv så mig gör det ingenting om killen dumpar mig. Det skulle bara underlätta.

Fan,det här knäcker mig. Inte så jävla konstigt att jag aldrig kan må riktigt bra eller vara lycklig. Nåt fattas ju i mitt liv. Jag kommer aldrig va lycklig eller må bra innan den den biten sitter på plats. Jag orkar inte ens försöka låtsas som om allt är bra,som om jag mår bra och är lycklig. Va tjänar det till?? Jag lurar ju bara alla. 

Jag vet inte hur länge jag orkar må så här men snart orkar jag inte mer. Jag bryts ner för varje dag som går.

Är jag bortom all räddning??