Varför känner jag såhär?
Igår kväll började det igen. Jag och patrik hade gått och lagt oss och patrik sov. Då släppte allt och jag började stor gråta. Jag är så jävla förvirrad,jag vet inte va jag vill. Men igår kände jag det där igen, att jag vill göra slut och gå vidare. Jag vet inte om jag älskar patrik. Eller jo,det är klart att jag älskar honom men ändå inte. Jag är trött på mitt liv som det är just nu. Jag vill att nåt händer,va som helst.
Jag vet inte varför jag känner såhär. Allt är ju bra. Det är bara mig som det är fel på. Jag längtar allt oftare efter barn och jag kan bara inte ignorera det. Det är det enda jag tänker på. Och så känner jag att jag vill ha ett eget ställe. Ett eget hem som bara är mitt. Men allt känns så jävla hopplöst. Patrik vill inte skaffa barn än,han vill ingenting. Han tycker att allt är toppen som det är men borde han inte se hur jag mår? Borde han inte respektera va jag vill?
Mitt liv har stått stilla dom senaste 3-4 åren. Jag behöver ombyte. Jag vill leva ett annat liv. Om Patrik inte vill skaffa barn me mig när jag har fast jobb så vill jag flytta och leva mitt liv. Festa,träffa kompisar,ha kul. Jag kan inte göra nåt av det som det är nu. Patrik hindrar mig från att leva. Men det är bara för att jag inte kan lita på honom. Jag har 2 val, antingen så fortsätter jag leva Patriks liv eller så bryter jag mig loss och kan börja leva mitt liv. Men jag vill inte släppa patrik,jag vet att jag aldrig kommer få en kille som han igen. Men jag står inte ut me att leva såhär längre.
Jag har pratat me patrik om hur jag känner och va jag vill men han verkar inte bry sig. Så varför ska jag behöva må dåligt för ingenting? Jag gör exakt allt för patrik men jag får aldrig nåt tillbaka.
Just nu vill jag bara sticka och börja om. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Och jag fattar inte varför patrik inte vill ha barn. men bara jag får fast jobb så tror jag att det ändrar sig. om inte så säger jag hej då. Då har jag inget kvar att leva för i vårt förhållande. Jag älskar patrik men mitt eget liv är viktigare. Ingen kille ska få mig att må dåligt igen.
Jag förstår om Patrik tycker allt är bra. Han har sitt jobb,sin lägenhet,sitt liv. Han är tillfreställd med livet. Han vill inte ha några större förändringar. Och jag kan bara hoppas att jag också blir tillfredställd me mitt liv nångång,kanske när jag har fått jobb,kanske när jag får ett barn,kanske när jag får leva mitt liv.
Jag vet inte varför jag känner såhär. Allt är ju bra. Det är bara mig som det är fel på. Jag längtar allt oftare efter barn och jag kan bara inte ignorera det. Det är det enda jag tänker på. Och så känner jag att jag vill ha ett eget ställe. Ett eget hem som bara är mitt. Men allt känns så jävla hopplöst. Patrik vill inte skaffa barn än,han vill ingenting. Han tycker att allt är toppen som det är men borde han inte se hur jag mår? Borde han inte respektera va jag vill?
Mitt liv har stått stilla dom senaste 3-4 åren. Jag behöver ombyte. Jag vill leva ett annat liv. Om Patrik inte vill skaffa barn me mig när jag har fast jobb så vill jag flytta och leva mitt liv. Festa,träffa kompisar,ha kul. Jag kan inte göra nåt av det som det är nu. Patrik hindrar mig från att leva. Men det är bara för att jag inte kan lita på honom. Jag har 2 val, antingen så fortsätter jag leva Patriks liv eller så bryter jag mig loss och kan börja leva mitt liv. Men jag vill inte släppa patrik,jag vet att jag aldrig kommer få en kille som han igen. Men jag står inte ut me att leva såhär längre.
Jag har pratat me patrik om hur jag känner och va jag vill men han verkar inte bry sig. Så varför ska jag behöva må dåligt för ingenting? Jag gör exakt allt för patrik men jag får aldrig nåt tillbaka.
Just nu vill jag bara sticka och börja om. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Och jag fattar inte varför patrik inte vill ha barn. men bara jag får fast jobb så tror jag att det ändrar sig. om inte så säger jag hej då. Då har jag inget kvar att leva för i vårt förhållande. Jag älskar patrik men mitt eget liv är viktigare. Ingen kille ska få mig att må dåligt igen.
Jag förstår om Patrik tycker allt är bra. Han har sitt jobb,sin lägenhet,sitt liv. Han är tillfreställd med livet. Han vill inte ha några större förändringar. Och jag kan bara hoppas att jag också blir tillfredställd me mitt liv nångång,kanske när jag har fått jobb,kanske när jag får ett barn,kanske när jag får leva mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Madeleine
Gumman, du vet lika väl som jag att du inte behöver ge upp ditt livs kärlek pga av att du vill leva ditt. Ni kan väl fortfarande vara tillsammans trots att du skaffar ditt eget sätt att leva på.Eller..
Och om patrik inte vill lyssna, få han att lyssna.
Han måste såklart repektera dina känslor i allt.
Trackback
