Rebecca

Jag och Patrik har disskuterat det här om barn i över 1,5 timme....slutade me att jag grät.....som det brukar göra.....vet inte om vi kom fram till nåt vettigt.....förmodligen inte.....men det känns ändå skönt att jag fått ur mig allt....nu vet Patrik allt som jag bara har tänkt.....han vet hur jag tänker,va jag har för principer,för och nackdelar för hans del.....jag vill inte vänta längre.....han vet det....jag vet inte hur jag ska klara det här.....livet är så jävla orättvist.....

Jag vill bli en ung mamma som fortfarande kommer ihåg hur det va när man själv va liten....jag vill ge mitt barn den uppväxt som jag aldrig fick.....jag behöver känna att jag är hela barnets trygghet.....att barnet förlitar sig till 100% på mig......jag behöver ha nån som behöver min uppmärksamhet 24/7.....jag behöver barnet för att må bra,för att bli hel,för att få livsglädjen tillbaka....jag behöver han eller hon för att meningen me mitt liv ska bli meningsfullt.....

Jag skiter i folks kommentarer......jag vet att jag har min familjs fulla stöd,det är allt jag behöver....jag vet att Frugan ställer upp.....jag vet att hon skulle finnas där....och jag vet att Patrik skulle finnas där.....han är ingen sån som vänder sin familj ryggen....jag älskar honom så otroligt mycket och jag vet att vi skulle få det jätte bra.....

Good Night