Orolig för framtiden
berättade att hon och hennes flickvän
har förlovat sig....är jätte glad för deras
skull men samtidigt blev jag äckligt
påmind om att jag och Patrik har
varit tillsammans i nästan 3 år men
ändå står vi kvar på samma ställe som
när vi först blev tillsammans....det har
inte hänt någonting med vårt förhållande...
Jag vill förlova mig och liksom ta mitt
och Patriks förhållande till nästa steg
men han vägrar...va beror det på?
Älskar han mig inte tillräckligt för att
vilja förlova sig me mig? Är han inte
redo? Jag vet ingenting och han säger
ingenting....
Jag börjar bli orolig inför framtiden....
jag vill inte förlora Patrik men jag tänker
inte sitta fast i ett meningslöst förhållande
där jag mår dåligt...det kanske bara finns
två val...att göra slut eller ta en längre paus...
Tror att Patrik måste bestämma sig
för va han vill få ut av vårt förhållande....
Han ser inte hur dåligt jag mår,
han lägger inte märke till hur
gärna jag vill ta vårt förhållande ett
steg framåt....va är han så rädd för?
Om han ändå kunde berätta för mig,
men han liksom bara skämtar bort
allt....börjar snart på allvar tro att hans
motvilja till en förlovning har nåt me hans
mamma att göra....hon har väl sagt att
den där tjejen får du inte förlova dig me
för då får du inget arv....och jag vet att Patrik
är mer rädd att förlora sitt arv än mig....
Jag önskar jag kunde se in i framtiden
så jag vet vart jag står om ett år...om det är
värt att må dåligt nu eller om jag ska göra
slut för att hitta lyckan med någon annan....
Jag skulle verkligen behöva goda råd nu !!!
Ciao
hm vet inte om du har pratat om det här med honom.. du måste ju ta reda på vad han tycker kanske.. o tala om att du inte vill vänta hur länge som helst, du vill ju har barn o allt o ni värkar ha det stabilt så man kan ju undra vad det beror på. Du måste ju fråga. det är svårt när vi inte vet vad han tycker o tänker.. o sen när du skriver "och jag vet att Patrik
är mer rädd att förlora sitt arv än mig...." d låter ju inte som världens bästa o satsa på om ett arv går för dig... det är ju du som borde går först.. Dock tror jag inte att d e så för då hade han dragit för länge sen.. men sen så känner jag ju inte honom o vet inte så mykke om det hela... men tycker du förtjänar o va lycklig o du har ju gått o funderat lite på barn o så... :) mså söta bebisar hehe
