Rebecca

Jag kommer inte ihåg första gången jag träffade Patrik men med all säkerhet
kan jag säga att jag träffade honom i Huddinge, för på den tiden va det där alla
hängde. Jag minns att jag tyckte att han såg bra ut men framför allt kommer jag
ihåg hans personlighet, han va så otroligt trevlig och snäll. Vi umgicks inte speciellt
mycket men det hände att vi stötte på varann i Huddinge med alla våra kompisar.

En dag så berättade min kompis att Patrik skulle ha inflyttningsfest och hon ville att
jag skulle följa me. Först va jag tveksam, jag ville helst vänta tills min dåvarande pojkvän
hade slutat på jobbet och sen åka hem till honom och kolla på film men min kompis
lyckades övertala mig att följa me. Och jag ångrar mig inte en sekund.

Jag hade jätte roligt på festen men jag ångrar att jag sårade min dåvarande pojkvän
som jag gjorde. Jag strulade hej vilt med dom flesta (både killar och tjejer) och jag tänkte
inte ett ögonblick på min pojkvän. men hur som helst så strulade jag bl.a med Patrik och även
han hade ett strul (ingen flickvän för det fanns inga känslor inblandade).....

Dagen efter, sent på eftermiddagen skickade jag ett sms till Patrik och tackade för festen
och sa att jag hade haft jätte roligt. Jag frågade va han gjorde och han svarade att han satt
på mcdonalds i Huddinge me gemensamma kompisar till oss. Då tog jag bussen ner dit
och vi träffades och snackade och fikade. Vi gick till glashuset och det va där som vi kysstes
för första gången (kyssen på festen räknas inte). Jag minns hur det pirrade i hela mig och
det kändes som om jag flög på små rosa moln. Det kändes verkligen rätt. Den natten satt
vi i hagsätra hos några kompisar och sen åkte vi hem till Patrik och jag sov över där fast jag
hade skola dagen efter.

Vi blev tillsammans den 12/12-05.

Eftersom Patrik bodde själv och jag hade det lite trassligt hemma så flyttade jag in hos honom
efter bara några dagar. Det va liksom inget beslut utan snarare en självklarhet. Vi pratade inte
om att jag skulle flytta in på så sätt utan jag åkte hem och hämtade mina saker och några veckor
senare fixade jag adressändring. Och det va inga problem med att bli sambo så fort. Vi tjafsade
aldrig om nånting, allt va så självklart. Det kändes som om vi redan hade bott ihop i flera år.

Och idag, snart 40 månader senare bor vi fortfarande ihop och är lika kära som i början men resan
hit har varit lång och stundvis jobbig. Vi har tjafsat, vi har bråkat, litervis med tårar har spillts. Men så
är det i ett förhållande. Jag har haft tur som träffade Patrik. Han gör mig lycklig och allt känns rätt me
honom. Jag tror att vårt förhållande har varat så här pass länge. beror på att vi fortfarande vill ha varandras
närhet, vi kramas mycket och vi säger att vi älskar varandra flera gånger om dagen. Det behövs egentligen
så lite för att få ett lyckat och långvarigt förhållande.

Den 12/12-08 förlovade vi oss.

Jag vill leva med Patrik tills jag blir gammal. Jag vill bilda familj me honom, jag vill bli hans fru. Han
är mannen i mitt liv och jag älskar honom djupt och innerligt och han betyder mest för mig. Vi är
fortfarande unga och har hela livet framför oss men jag kan inte se en framtid utan honom.