Rebecca

Orkar inte me det här, me allt. Vill bara slippa all skit en
stund. Så jävla mycket skit samtidigt. Är inte förvånad
över att mina självmordstankar kom nu. Som ett jävla
spjut i hjärtat. Tappade andan en kort sekund. Längtan
är så intensiv, smärtan så påtaglig.

Sitter ensam och tårarna rinner. Jag är så jävla värdelös
och misslyckad. Känns som om alla är emot mig. Du
har lyckats, hoppas du är nöjd.

Om man aldrig får höra något positivt börjar man till slut
tro på att man är värdelös och misslyckad. Det har du lyckats
med. Du har tagit ifrån mig det lilla självförtroendet jag hade
kvar.

Jag är ingenting, jag har ingenting.

Jag är precis lika ful,äcklig, misslyckad och värdelös som
du tycker att jag är, som du säger till folk att jag är.

Måste tänka på annat än längtan. Men hur? Har aldrig känt såhär
starkt. Vill ju bara glömma allt en stund. Den fysiska smärtan känns
så mycket bättre än den psykiska.

FUCK THIS SHIT AND FUCK YOU