Rebecca

Har precis tagit ett mysigt bad med älsklingen. Han chockade mig rejält
när han tände ljus och släckte i badrummet. Va så otroligt mysigt när hela
familjen va samlad (vi i badet och katterna på tvättmaskinen).

No matter what, jag älskar min lilla familj så otroligt mycket och även om
det finns saker jag saknar så vill jag inte byta mitt liv och min familj mot
nåt annat.

Jag har märkt att jag behöver bli osäker på mina känslor och mitt liv för
när den stunden är över så får jag ny energi och min kärlek till Patrik blir
starkare. Det som inte dödar, det härdar. Så sant.

Just i detta ögonblick är jag på toppen av lycka. Allt känns underbart och
det känns som om det inte finns ett enda problem i världen. Jag har en go
och underbar fästman och jag har två underbara små hårbollar, finns en
enda sak som fattas, en liten bebis. Det jag längtar allra mest efter, det
som gör mitt liv fulländat och ännu mer underbart. Men det kommer när
det kommer. Och när den dagen väl kommer så kommer jag...ja, jag vet
inte va kommer göra. Haha. Spricka av stolhet? Överrumplas av kärlek till
mitt barn och min nyblivna familj? Jag kan bara spekulera, kommer förmodligen
inte ens kunna beskriva med ord hur jag kommer känna mig då. Men jag kan
ana *S*

Nu sitter pojken och kollar på ishockey, vitryssland-sverige och sverige leder
med 2-0 =)

Jag ska nog ladda ner lite filmklipp från youtube till mobilen och sen joina
pojken. Sen ska vi tända lite ljus i sovrummet och bara mysa, känner ett
starkt behov av närhet och ömhet nu. Vill bara ligga och pussas och krypa
ihop i älsklingens famn, höra hans rytmiska hjärtslag, känna tryggheten
smyga sig på.

Ciao